så här två veckor efter att jag har kommit hem från alanya längtar jag tillbaka. har jobbat näst intill varje dag sen jag kom hem, men nu har jag vart ledig i två dagar och det kryper i kroppen på mig. finns ingenting att göra, så här ligger man på soffan och väntar på bättre tider bara.


Hiss eller Diss?
föresten så kom kissies  låt ut när jag befann mig i turkiet och det gick inte att lyssna på den där ifrån. så nu när jag inte har haft nått att göra kom jag på att lyssna på den. så idag har jag inget bättre för mig än att DISSA den faktiskt!

No success-kissie

http://www.youtube.com/watch?v=30zvXwc-BSs

denna underbara resa börjar nå sitt slut. jag bestämde mig igår för att åka hem med veronica på söndag. det är verkligen blandade känslor som väger in, jag vill stanna men pallar inte med jobbet nå mer, har inte råd att stanna utan att jobba & pga tråkiga omständigheter hemma vill jag bara hem.

imorgon har vi vart här i alanya i tre veckor, super skönt! när vi tänker bege oss hem är en annan femma. ikväll är ganska avgörande men jag har på känn att det kommer att lösa sig och jag hoppas verkligen det också, för jag vill inte hem än.

den ena dagen är rätt lik den andra. vi kliver upp så att vi är på stranden runt tio på morgonen, käkar frulle, kollar läget, solar, badar och är allmänt trevliga mot folk. på eftermiddagen käkar vi mat på resturangen innan vi går hem till hotellt och slänger oss i poolen. efter det brukar det oftast bli en powernap innan det är dags för duschen och sedan utgång, kommer hem igen mellan fyra och fem, slänger oss i säng och sedan började det om igen! så ja, jag skulle sänga att det är en aning mer slitsamt än vad jag trodde, men om man tänker efter skulle vi fan inte kunna fått nå bättre jobb. inte med tanke på att de flesta jobbar nästan 24 timmar om dygnen här.